Gulletussan
After Worken i fredags med några av tjejerna på jobbet var lyckat.
Lyckat värre!
Fram tills dess att helvetet drog igång!
Eftersom vi bokat bord på restaurangen där HV 71 enligt tradition firar sin SM-guld, blev vi utkastade.
S propsade på att vi skulle gömma oss på toa och invänta festen. Men ärligt talat känns det inte riktigt värt det. Vill helst inte ha någon annat än Karlstad-dialekten gemensamt med Gulletussan.
På lördagskvällen bjöd jag MB på middag som tack-och-förlåt för att Eskil ... ehe, förlorade sin lunch på hans kontor. Allt gick precis som det brukar och vi var sena ut, fulla som ägg och nära att missa sista bussen hem.
Både lördag och söndag förmiddag spenderade jag alltså på soffan efter att jag blivit väckt av galopperande huvudvärk. Öppnade fönstren på vid gavel och passade på att sola medan bakfyllan dämpades av film, glass och slummer. Nu har jag snyggaste solränderna på mitten av mina lår där datorn låg. HOT!
Vad gott det såg ut med biffarna, men liksom, viltfärsbiffar - nötfärs i receptet?
Bara för att man råkar ställe en burk med enbär i närheten av ett paket köttfärs tyckts det oundvikligen förvandlas till viltfärs. Själv använde jag givetvis en stackars mosad älg och det var supersmarrigt, en Äkta Viltfärsburgare.
Du måste för i helvete varna när du gör "förlorade sin lunch" klickbart!
Ooops! Sorry!
Jaha, nu måste jag förklara för kollegorna i mitt hörn av våningen varför jag plötlsigt asgarvade. Blir så jobbigt att göra det när det handlar om bloggen som man helst inte vill avslöja att man har.