skogsråa

Jag är gymmad, lägenheten är skinande ren och maten för hela helgen inhandlad. Jag har sålt tre lass denna vecka, vilket inte bara är en skön kontrast till sega januari utan också ett personbästa.

Igår bestämde jag mig för att sätta åt chefen och fick tid för ett möte idag. Imorse med benen intrasslade i någon slags tortyrma... ehe, gymmaskin kom jag på att mötet faktiskt skulle kunna avgöra stora delar av min framtid. Jag älskar livsavgörande möten! Jag är peppad och mal mina huvudrepliker om och om i huvudet.

Kuriosa: Imorse fick jag med mig stayups istället för strumpbyxor i träningsväskan. Det i kombination med en kjol som visade sig vara liiiiite för kort för stayups gjorde att jag efter fem minuter på kontoret ursäktade mig, åkte hem och bytte om. Det gick fint när jag stod upp, men om jag vinklade höften i någon enstaka grad gick jag från kontor-chick till Reeperbahn-nasty på en nanosekund. Man undrar ju hur kommande möte hade gått om jag inte haft så nära hem.

   

Till vänster höger en suddig närbild av en flaska Kopanièiarska slivovica, polskt plommonbrännvin. Jag gillar min arbetsplats! (Höger... vänster... Inte bara bilden som är suddig. Tror ni kollegorna märker att nivån sjunkit i flaskan?)

Med en blick över axel skjuter hon sakta stolen från bordet. Stövlarna har hon redan tagit av sig och i strumplästen smyyyyger hon försiktigt fram till jackan. Hon trär den över armarna i slowmotion och låter bli att stänga den, ljudet av blixtlåset kan väckan de helgtörstande kollegorna ur sitt pappersvänderi och avslöja henne. Hon sträcker sig efter väskan och är nära att stöta till högen med kontrakt. Hon fryser till. Allt är fortsatt tyst och lugnt. Ett knatter av datatangenter hörs avlägset från en annan del av kontoret. Nu väntar den mest kritiska delen av hennes flykt, hon måste ta sig över den stora korridoren/fikarummet för att komma från sitt rum till ytterdörren. Likt en ninja glider hon över parketten mot pelaren i mitten av rummet. Där bakom hämtar hon andan. Nu gäller det att fort ta sig ut innan någon lyfter blicken! Sista biten tar hon i två snabba språng och en långkullerbytta och med en lätt knuff glider dörren upp...

FREEDOM!

Nu åker jag till Gbg!
Hejrå!

Fredag Fredag Fredag Fredag!
Skriker hon och rusar runt i hela kontorslokalen.
Eller nej, det gör hon inte, men hon VILL.

Vid lunch rullar jag mot Göteborg. Två timmar senare lär jag svära över avsaknaden av GPS. Ytterligare något senare är det dags för hemligt möte nr. 2. Jag är sådär skön pirrig i magen och lite lagom förväntansfull.

Ikväll blir det pysmys med M och imorgon shopping. Det var hundra år sedan sist och jag behöver verkligen preparera mig inför stundande klassfest.

Nu - kaffe!

Prognosen för arbetsveckan som snart är till sin ändå var:

"slapp, med goda utsikter att ta måndag och fredag off"

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA ...  HA!

Måndag var jag visserligen inte kontoret, men spenderad hela dagen på akuten med diverse kollegor i telefonen. Det var nästan så att jag saknaden tiden då man inte fick ha mobilerna på i väntrummen. Fram tills för några sekunder sedan trodde jag dock att jag redan ikväll skulle kunna slinka iväg till skogarna, men ICKE!

Snorbobba också!!!!

Strul, strul, krångel och bängel och dessutom en frånvarande CM vars signatur krävs på vissa papper har lett mig till allmän dagisverksamhet med klipp, klister och tipex.

Äntligen en hektisk vecka!

Känner mig på strålande humör och ser fram emot att rumla runt med remburser och trattor. I natt drömde jag dessutom att jag rumlade runt med någon totalt opassande att rumla runt med (ingen bekant till er kära läsare). Det är underligt hur länge under en dag man kan känna sig påverkad av en dröm, positiv i detta fall. Där blev det visst lite personligt... nåväl, det bjuder jag på!

Över till betydligt obehagligare grejor. Gårdagen spenderades på akuten med mamma som halkade under vår morgonpromenad och bröt handleden. Hon var övertygad om att det var en stukning, men när jag drog av hennes handske och hennes handled såg ut som ett Z fanns det ingen återvändo. Att se läkaren och sköterskan dra rätt benet var något av det mer obehagliga jag bevittnat. *Rysa* I övrig var allt väldigt odramatiskt.

Nehej, nu ska jag leta "försvunna" virkespaket. Hmm, var skulle jag gömma mig om jag var 119 paket fura sjundesort?

Jaha ja! Det verkar som om dom har gjort en film om mig och min utekväll i mina höga klackar.

(visste ni att jag hade ett ex som erkände att han brukade försöka få mig att gå vid sidan av trottoaren för att han skulle verka längre. Manligt!)

Vårsprall i benen! Jag vill galoppera på en äng i skära ballerinaskor och äta kärleksmums! Att mitt i hundpromenaden i parken ta ett kundsamtal på en parkbänk i solen var inte alls fel!

Jag och MB körde lite värderings tester mitt i vår libanesmiddag i lördags. Bland annat den här:

En vis man, en skeppsbyggare, en kille, hans flickvän och hans kompis är ute på havet. Skeppet förliser och killen och hans vän räddar sig iland på en ö, de tre andra hamnar på en annan ö. Flickan vill till sin pojkvän och ber skeppsbyggaren bygga en båt åt henne. Han går med på att göra det om hon går med på att ha sex med honom. Flickan tvekar och ber den vise manen om råd. Han uppmanar henne att följa sitt hjärta. Eftersom hon så gärna vill till sin pojkvän går hon med på skeppsbyggarens krav. När hon väl kommer över till sin pojkvän vill hon vara ärlig och berättar vad som hänt. Han blir upprörd och besviken och lämnar henne. När flickan berättar vad som hänt för pojkvännens kompis blir han förbannad, tar båten över till den andra ön och slår ner skeppsbyggaren.

Sortera nu de inblandade utifrån vilka som bettet sig värst och bäst i denna situation.

Kan liva upp vilken fikarast som helst! Jag blev förvånad över hur obeveklig jag var i min åsikt.