Frammarsch
Joorå, det var en bra dag idag också.
Åkte till verket i Tranemo och möte upp med en norrman som ska certifiera oss enligt konstens alla regler och låta oss leverera till vissa petnoga Japaner.
På vägen dit fick jag en Aha-upplevelse.
Jag mindes en kommentar från en klasskamrat på skogmästarskolan. Detta var efter en föreläsning av en virkesinköpare som berättade att hon trivdes mycket bra i branschen och hade god kontakt med skogsägarna. Hon underströk det genom att berätta att hon ofta fick en kram istället för ett handslag efter ett affärsmöte. Min klasskamrat menade att hon borde ha undvikit att berätta om detta och som jag förstod honom för att det fick henne att framstå mindre professionell. Kvinnor kramas, män skakar tass! Jag kramar ofta människor i jobbsamanhang. Och nu satt jag där och funderade över om det gjorde mig till oproffsig.
Men vänta här nu! Varför utgå ifrån att männen gör rätt? Varför ser vi inte handskakningen som oproffsig i sin opersonlighet och kyla? I andra kulturer gnuggas det näsor och kindpussar utbyts utan att någon får matchobryt.
Jag kände att jag var på rätt spår och fortsatte min rödstrumpade frammarsch senare under dagen genom att titta ner i min tomma kaffekopp och sedan be sågverkets VD hämta en kanna till mig och vår gäst.
Mycket, mycket bra!! Så ska jag också tänka i fortsättningen.
Det sker mycket annat i andra kulturer också. Du vill bara plocka russinen ur kakan hör jag. :)
Therese - Visst är det, känns lite som att få en ny inssynsvikel på vissa grejer. Det gäller att utmana sin lilla ödlehjärna.
Martin - Eller russinen ur vörtbrödet som jag brukar säga! Men är inte det en rätt skön tanke egentligen? Att tjuvkika på andra kulturer och ta över deras goda vanor. Givetvis gäller det också att finna fördelarna med sin egen kultur. Vi har det ju ändå rätt fantastiskt här i Sverige, men vi är ju knappast fulländade.
MER KRAMAR ÅT FOLKET!!!
Absolut! Även om jag visserligen föredrar mitt bröd utan russin.
Verkligen? Det hade jag ingen aaaning om!