skogsråa

Jag begriper inte varför jag ständigt får måndagsångest. Det smyger sig på sent på söndagen och släpper inte förrän måndagens arbete börjar likna färdigt. Det konstiga är att jag gillar mitt jobb, mina arbetskamrater och egentligen inte har någon anledning att ångesta.

Nu ska jag sörpla kaffe. Kanske kan jag åtminstonne få en liten kick av mitt vanliga "på-väg-upp-i-trappen-till-fikarummet-flört". Jag och en kille i kontoret bredvid vårt brukar nämligen utbyta lååånga blickar och små leenden när jag så nonchalant jag kan släntra upp med min kaffekopp till övervåningen.