Skäm bort mig
Det känns inte som måndag idag. Vet inte varför men jag är på topphumör och är sådär satans produktiv att jag ger mig själv ångest. Jag har redan hunnit tjata på min agent upprepade gånger att jag visst tycker det är dags för mig att möta mina kunder face to face. But Noooo Krischtina! Men jag brukar få som jag vill...
Fler saker jag vill ha:
Lugg (och inte en sådäringa modern lugg som händer ner över ögonen utan en skönt pinuppig lugg)
Svalor på nyckelbenen (till och med Mamma tyckte det lät som en bra ide... hmm, borde kanske vara ett tecken på att det INTE är en bra ide)
Glasögon (det går inte en dag utan att jag sänder en tanke till de sköna nördbågarna jag tyvärr tackade nej till)
Kanonväder i helgen när jag ska shoppa med M
Kjolar (detta år ska gå i kjolarnas tecken)
Pannkakor med blåbärssylt
Uppdatering:
Ooh oh oh! Åsså vill jag ha en lerduvekastare! Till och med modebloggseliten (oj, nu fick jag visst lite känningar i min kräkreflexmuskel) har fattat grejen.
Jag gillar idén med svalorna otroligt mycket.
Vad kul att du säger det! Jag hade nästan tänk att be om åsikter. Ibland blir man så förblindad av sin egen ide att man inte ser och den är bra lr inte.
Jag gillar också IDÈN med svalorna. Men kanske inte själva tanken på att faktiskt genomföra den.
Fast jag är ju en jävla nörd också.
Hålle med på sätt och vis. Men jag kan känna att jag är rädd att dö allt för otatuerad. Tycker det är så grymt snyggt. Det var faktiskt Hannas bild på polare med snygga armen som väckte tanken till liv ytterligare en gång. Faan vad gammal och gaggig man har blivit. Plötsligt är det så långt från ide till genomförande.
Visst är hennes grym?? Dessutom så är det så hög procent av alla som kommer att vara tatuerade när vi blir gamla så det inte spelar någon roll för den sakens skull. Jag är helt pro tatueringar man tänkt igenom ett litet slag.
I ser din punkt, men liksom typ ba ändå.
Alltså jag har inga vettiga argument förutom jobb-tänk. Du skulle vara jättesnygg i svalorna, men jag är en ambivalent människa, jag skulle aldrig våga göra nåt permanent och fattar därför inte heller att du gör det. Det är ju det där med synligheten och så. Om de bara syns när du struttar runt hos mig iförd enbart BH är ju en sak, men om de syns även med en vanlig t-shirt/skjorta/linne+kofta så skulle jag faktiskt tänkt en gång till.
vad hemskt att en tatuering påverkar karriären år 2008 men jag fattar hur du menar.
Men kolla här, en tjej på modeveckan köpenhamn, bild från facehunter http://bp0.blogger.com/_6UzdmF8O-Oo/R69iBntxSLI/AAAAAAAAGX0/FEoFrkbvTHQ/s400/IMG_8381.jpg
Tatueringar går bort, fetbort! Lika "hett" som att röka gula blend! Mycket mera individuellt och utmärkande att helt avstå, tatuering är mainstream idag!
Resten lät bra :)
Hanna - Visst är det! Fast å andra sidan kanske de inte gör det? Eller..
Men så länge som ens kön påverkar, eller jeans, eller nåt annat helt banalt så lär ju två svalor på axeln inte ge fler karriärmöjligheter i de mansdominerade branscherna (läs samhället).
Jag tycker absolut att det BORDE vara en självklarhet att kunna tatuera hela kroppen och ändå rekryteras till styrelseposten, men som det är idag så verkar möjligheten att bli sedd för sin kompetens och inte sitt ytter som en omöjlighet. Snopplös eller tatuerad.
Är man villig att eventuellt bli bortvald för den goda sakens skull, skulle jag absolut rösta för att vi alla gick och piercade näsorna och gjorde dreads. Och även om jag tycker det är fruktansvärt synd, så kommer jag välja mainstream-utseende för att få möjlighet att påverka näringslivet feministiskt från toppen i framtiden.
Malin: Tolkar jag dina ord rätt om jag uppfattar det du skriver som att det inte spelar någon roll om man är man eller kvinna när det kommer till ett spektakulärt yttre och möjligheterna att göra karriär? Isåfall håller jag med dig. I annat fall tycker jag att du väger in för mycket genusperspektiv.
Martin - det är lättare att bli chef om man heter Göran än om man är kvinna så att bortse från genusproblem är att göra det jävligt enkelt för sig.
Piercade näsor och dreads är jävligt fult tycker jag. Snygga tatueringar är läckert.
PS Man får väl ha polo på jobbet då ;)
Martin - Nä, sorry. Du tolkar helt fel. Det har självklart betydelse vilket kön man har, både för de som har och de som inte har tatueringar. Genusaspekten och könsroller kan ju knappast försvinna bara för att man skaffar en tatuering, då skulle väl alla tjejer göra det direkt - om det förändrade genusordningen till det mer jämställda.
Jag tror att både män och kvinnor i de flesta sammanhang (som samhället ser ut idag) tyvärr blir degraderade på skalan om man har synliga tatueringar, eller för den skull piercings, tics eller fel hudfärg.
Att läsa in för mycket genus är nog svårt.
Allt som går utanför normen, säg en annan etnisk tillhörighet, spelar roll när det kommer till acceptans. Men hur du än vänder och vrider på det är det genus som klår allt. Studier visar att även om en annan hudfärg kan vara skrämmande för svenska företagsledningar, finns det inget så ohanterligt som ett annat kön (läs kvinnor). Hellre en man med annan etnisk härkomst, än en kvinna från samma kultur.
Hanna: Det sa jag absolut ingenting om och det var väl egentligen inte det som Malins kommentar handlade berörde om jag tolkade den korrekt. Det jag menade är att varken Göran eller Görel förmodligen blir toppchefer om de har "Love" och "Hate" tatuerat på knogarna eller en ros på halsen.
Gud vad jag är otydlig.
Alltså, min högst personliga uppfattning är att tatueringar inte är prestige i samhället idag och att både män och kvinnor med smyckningar får större problem än dem utan.
MEN jag är övertygad om att det fortfarande är lättare för en Martin + synlig tatoo att få ett chefsjobb än för en Kristina + synlig tatoo.
Malin: Jag respekterar din teori men är inte övertygad förrän du presenterar empiri till stöd för den. Så ut och googla bilder på toppchefer nu. :)
Hanna - Vilken otroligt läcker bild! Den ser nästan overklig ut.
DTK - Gul blend, urk! Vilken målande bild över ditt förakt du gav med den jämförelsen!
Malin - Håller med ända ut i fingertopparna och tänker precis som du hålla en viss stil utåt. Allstå, inga synliga tatuering för mig. Att välja en stil som inte hör hemma i den traditionella dresscoden för arbetsplatsen är ett avståndstagade till karriären, lönen och makten. Och om vi ska dra in genus (vilket är nästintill oundvikligt när det kommer till mig) menar jag att anamande av de generaliserade "kvinnliga dragen" även det är ett avståndstagde till karriärsmöjligheterna. Kvinnliga kvinnor blir sekreterare och människor med dreads får jobba på lagret.
Martin - Kön spelar nog mindre roll när det kommer till att avvika från mallen. Det är lika illa med en piercing oavsett vilket kön du har. Men tyvärr kan könet i sig även innebär ett avvikande från mallen vilket givetvis komplicerar. I det flesta styrelser är mallen bestående av kostym, slips, hus i förorten, två barn och snopp. Vad gör vi om vi avviker från den mallen? Inga polotröjor eller laseroperation i världen hjälper då.
Martin - Jag har inget behov av att övertyga. De som är ovetande om den maktstruktur som finns på arbetsplatserna kan gott googla själv :)
Råa: Dina första två meningar är precis det jag försöker säga.
Malin: Jag är i allra högsta grad medveten om att de flesta chefer är män (även om jag själv har en kvinnlig chef) och något annat har jag inte sagt.
Råa: För övrigt så tycker jag att du ska göra svalorna. Jag må vara en tjock konsult jag också men under skjortan och slipsen så döljer sig en musiker. :)
Rået: Jag föraktar ingen! Tatueringar är förj-a fult men jag är för gammal och har träffat för mycket diversifierade människor för att dra slutsatser om någons åsikter och kapacitet enbart baserat på utseende och attribut.
Ett bra exempel på hur man är fantastiskt snygg från scratch men sumpar det genom en ful tatuering är Scarlet J som skaffat sig en hemsk gul blaffa på vänster underarm.
Tjejer: Ni lägger verkligen enorma krokben för er själva genom att förutsätta att verkligheten ser ut på ett sätt som den inte gör.
DTK - Det skulle vara jätteintressant att höra vad det är i vår beskrivning av verkligheten som du inte anser stämmer.
Jag tror nämligen att det är långt ifrån vi som lägger kroksben för oss.
Martin - vad skönt att jag missförstod dig, trodde du var allergisk mot hela genusdiskussionen men nu fattar jag att jag läste slarvigt och att du menade i samband med tatueringar.
Jisses vilken galoppernade disskusion! Tatueringar och genus i härlig kompott.
Låt mig sammanfatt:
Att vara kvinna suger ur ett karriärsmässigt perspektiv, gul blend är motbjudande, Martin är inte en mansgris, tatueringar är fina så länge de inte syns och under våra kontorskläder är vi någon annan eller kanske oss själva.
Bra sammanfattning.
För egen del skulle jag vilja tillägga att cigaretter är motbjudande oavsett vilket märke det är.
Dessutom har jag besökt den här sidan alldeles för många gånger idag för att se om det har hänt något mer i diskussionen. IT-avdelningen undrar nog vad som hänt...
Ja, verkligen klockren.