skogsråa

Att vara ifrån sitt hjärtas lilla svarta hårboll, Eskil, går oftas helt OK. Mest eftersom jag vet att han är i goda händer och att mor och far njuter av hans sällskap. Men nu ringde pappa och berättade att han hostar och undrade vad jag ville att dom skulle göra. Då skär det i mitt bröst och jag får en kuslig längtan efter lillpysen. Pappa sträckte fram luren mot Eskil och jag fick en lite "pratstund".

"Heeej Skrutten! Jag kommer snart hem. Sluta hosta nu är du snäll och var snäll mot mamma, inga wrestling hopp med armbågen först i magen på henne. OK? Puss puss!"